DEN EVIGA VÄNTAN

Jag har försökt blogga i flera dagar nu men har låtit bli då min förmåga att formulera mig och koncentrera mig har varit som bortblåst. Förmågan att göra det är inte direkt tillbaka nu men jag gör ett försök att få ner någon form av text iallafall. 

Jag väntar fortfarande på besked. Jag lever i något mellanläge, där jag inte alls vet hur jag ska känna eller leva. Jag vet inte hur något kommer bli så jag kan inte planera något alls. 
Varje dag går jag och väntar på posten i hopp om att få ett brev med glädjande besked.
Men jag är orolig och väldigt rädd. 
Denna eviga väntan. 

Gottfrid är hemma nu iallafall och det känns underbart.
Jag och Jimmy hämtade hem honom i söndags efter att ha spenderat helgen i Åshammar. 
Trots att jag känner mig så splittrad så känner jag samtidigt mig hel när han är hemma. 
Jag har varit orolig att han inte riktigt skulle trivas, men det slutade jag oroa mig över redan när han sprang in genom dörren. Det märks att han trivs, och bättre kommer det bli efter att poolen är på sin plats så vi kan ordna i trädgården så han får springa runt fritt.

 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: